Det är måndag kväll lite före sju i Grankulla kyrkas övre sal. Folk strömmar in och sorlet fyller småningom salen. Någon ser kanske stressad ut efter dagens arbete men slappnar snart av. Stolraderna ordnas medan man utbyter senaste nytt på bägge inhemska; hela bestyret kan för en
utomstående förefalla lätt kaotiskt. Så slår Kalle Ahlberg an de första ackorden på pianot, alla stannar upp, hållningen blir spänstigare, Grankulla Kammarkörs måndagsövning har börjat.
Att uttrycka sig i verkligheten
Körintresset i Finland har långa traditioner och SULASOL (Suomen Laulajain ja Soittajain Liitto) uppskattar att det finns över tretusen körer. Nya grupper uppstår hela tiden och framgångsrika ensembler som Fork och Club for Five inspirerar i synnerhet unga vuxna att sjunga a cappella. Genom realitytvprogram har den stora allmänheten de senaste tiderna fått nära kontakt med körsången. Kraven på att uttrycka sig själv märks, förutom i kommentarer på nätet, även i webbkaraoke.
Men Grankullakoristerna som samlas till övning varje vecka känner sig ändå stå ganska långt från
körkriget. Även om det är frågan om en hobby innebär körsång i det verkliga livet förpliktelse, långsiktighet och koncentration. ”Det känns skönt att koncentrera sig på något helt annat efter arbetsdagen”, säger Varpu Jalas som sjungit alt i ett par år i GKK. ”På så sätt kan man verkligen
koppla av och dessutom i trevligt sällskap.”
Text, text, text!
Hurudan är då Grankulla Kammarkör? Rolf ”Kalle” Ahlberg, som varit körens dirigent sedan år 1975, karakteriserar den som en ambitiös amatörkör. Av körens ca 35 sångare har de flesta redan en lång karriär som körsångare bakom sig. Men koristernas bakgrund är mycket olika och professioner
finns representerade från audioteknikerns till Hanken-professorns. Ambitionen betonas, förutom i den musikaliska renheten, speciellt i textuttrycket. Ahlberg talar hängivet om textens betydelse som en del av musiken och om körens uppgift att förmedla texten till lyssnaren. Det fordrar ofta överdrifter i artikulationen, förmåga att hitta vokalernas rätta nyanser och placera konsonanterna rytmiskt samtidigt och rätt. Inte alldeles lätt! Men slutresultatet är belöningen, säger Ahlberg: ”lyssnaren upplever stycket som en helhet och textens och musikens gemensamma effekt är betydligt starkare än enbart
musikens.”
Tvåspråkighet en styrka
Grankulla Kammarkör är tvåspråkig. Repetitionerna går på svenska vilket förutsätter ett visst kunnande i det andra inhemska. Men i konversationen glider finskan och svenskan in i varandra i självklar sämja; någon tilltalar på svenska men får svar på finska eller så byter man språk mitt i samtalet. Och det är ändå inte frågan om någon halvspråkighet utan om att använda två modersmål i smidig kommunikation. Koristen märker fördelarna då repertoaren består av sånger både på finska och svenska. När man bredvid i ledet hör hur sångaren med finska som modersmål uttalar sitt språk –
och vice versa – blir helheten bättre tack vare denna mångsidighet. Och då det i gruppen dessutom finns de som talar tyska som modersmål samt andra språkkunniga personer är förutsättningarna de bästa för ett korrekt uttal.
